Monthly Archives: mars 2012

Lördags godis

Det är så himla mysigt att plocka ihop lördagsgodiset till Ottilia. Det ska paketeras kreativt och gömmas finurligt. Idag blir det en gul liten ask med rosa snöre fylld av några gummibjörnar, smarties, bokstavskex och tranbär. Antioxidanter och socker alltså.

Har jag förresten berättat att min dotter ser ärtor som efterrätt. Hon älskar ärtor så hon får det ofta i slutet av måltiden som en sporre att äta det hon för dagen tycker är mindre roligt på tallriken. Mycket praktiskt.

20120331-094805.jpg

Nåt som inte smakar cheesecake

Vissa saker kan man bara inte acceptera här i världen. Som när någon lovar en något och sen ger en något helt annat. Min ömma tå är när jag lovas cheesecake. Som när Ikea bytte ut sin goda cheesecake till en geleíg tårtbit som inte alls smakade cheesecake. Eller när Marabou lanserade en chokladkaka fylld med jordgubbscheesecake som verkligen inte smakade cheesecake. Även om det smakar bra måste jag kasta skiten för jag blir SÅ besviken.

Man kan ju undra varför jag ens provar såna grejer!

Igår köpte jag ”singoalla cheesecake” och gick på ännu en nit. Nr jag väl tog en närmare titt på innehållsförteckningen visade det sig att singoallakakorna inte inneför färskost alls. De innehöll inga mjölkprodukter alls. SKANDAL! (Bra nyhet för allergiker, dålig för mig.)

Det finns inga genvägar till en god cheesecake. I alla fall inte på icas sötsakshyllor. Att baka själv är nog det enda rätta.

20120331-094928.jpg

Allt, nu, på en gång!

Försökte lösa allt på en gång idag och vilken pannkaka det blev.

Radiotystnad

En radiotystnad har ridit bloggen här några dagar. Dags att bryta den. Klirr!

En officiell, bra ursäkt är att hela familjen varit sjuka. Jag och ottilia har varit förkylda med feber. Sven har haft kräkts.

Det brukar dock sällan stoppa mig från att blogga. Om jag ska vara helt ärlig har jag nog inte bloggat för att det känts bedrövligt med Cippen. Det har ju gått så fantastiskt bra med den nu. Jag har inte haft lika mycket huvudvärk, tinnitus och kunnat använda ljudprocessorn långa stunder. När jag skulle tillbaka till ljudingenjören på audiologiska kliniken för programmering igen var jag super peppad. Det all rätt, hörseltesterna visade vad man hoppas på: fortsatt förbättring. Vi gjorde en ny mappning och nya inställningar på ljudprocessorn. (Det gamla vanliga) Sen blev det jobbigt. Huvudvärk, tinnitus och ohygglig trötthet. (Jo, jag vet, det gamla vanliga.) Tog en paus från cippen i onsdags.

Knasigt, jag vet inte varför jag antog att allt skulle gå så lätt nu. Jag borde veta bättre vid det här laget. Nu har jag i alla fall kommit över mina omänskliga förväntningar på mig själv och kämpar på med cippen. Jag tror ändå att jag kan börja jobba igen den 12 april som planerat. Jag tror dock att jag efter varje programmering kommer behöva en dag hemmets lugna vrå så god planering behövs. Nästa programmering ligger dock typ dan innan jag ska börja jobba. Hm, får boka om det. Jag tänker inte börja min första arbetsdag med att ligga i vilorummet. No way!

Jag har lite här och där fått höra att bloggen har lite nya anhängare i form av kollegor och teckentolkar. (som om de vore av en egen livsform. Haha.) Grymt! Ni är hjärtligt välkomna. Kommentera gärna och dela vidare. Sånt gillar vi!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe. Mmmm…

Pretty in pink

Om någon månad fyller vår lilla kotte 4 år. Imorse provade hon en klänning hos just fått av mormor, den var för stor. Först såg hon hemskt bedrövad ut och jag befarade jordens under gång innan och lyste upp och utbrast ”Det gör ju inget för jag växer ju varje dag!” Det har hon nog banne mig rätt i. Som förälder undrar man alltid när ens unge blev så där stor. Det går aldrig riktigt in att barn ständigt växer. Mina föräldrar sitter säkert och undrar vad de gjort gud för att han låter deras barn alls närma sig 30-sträcket.

Dags att börja fundera på årets present och det är inte lätt för man vill ge henne något som är utvecklande, roligt och helst könsneutralt. Det sistnämna är det svåraste, speciellt när ottilia sjunkit djupare i prinsessträsket än nånsin förr. Allt som inte är rosa eller lila är fuuuult och intecoolt. (Jo, sammanskrivet för det är så det sägs.) Det är ju ganska praktiskt att man kan göra vilka otäckheter som helst attraktiva bara man sätter en liten disneyprinsessa på dem men trist att hon ratar allt annat. Om man inte är förtjust i rosa som färg från början är det ushligt värre. Samtidigt vet man ju att hon bara blir hälften så glad om hon t.ex. får en svart cool cykel som om hon får tjusig rosa. Varför skulle man ta ifrån henne den glädjen, det är ju hon som ska ha den och inte hennes färgfixerade föräldrar.

Piercingcafé

Idag åkte jag till Cahara, butiken där jag brukar handla piercingsmycken, bara för att gubben där är trevlig och det inte är några trappsteg i dörren. Det visade sig att han gjort om hela lilla butiken med krimskrams till ett café. Han säljer fortfarande smycken och sticker feta nålar i folk men han serverar även sallader, blåbärspaj, festis och latte. Istället för klädställningar i lokalen står där nu soffor och dekadenta cafébord.

Lite knäpp idé, men lite rolig.

20120326-205157.jpg

20120326-213627.jpg

Största lyxen ever!

Tuff helg, minst sagt. En gång i månaden har vi assistentfri helg. Nog är det skönt att bara vara familjen två dar och inte ha assistenterna här alls. Förra månadens familjehelg var väldigt skön, men den här helgen har varit ett aber. Jag har haft ont och varit skakig så jag har behövt väldigt mycket hjälp. Jag har fått medge för sven att det är mycket hjälp jag får av mina assistenter som han inte ser och det är nog så jag vill ha det. Jag vill inte ha hans hjälp att duscha. Jag vill inte ha hans hjälp att borsta tänderna. Jag vill inte att han ska serva mig konstant. Tänk, vilken förödelse för kärlekslivet! Så, inga fler schemalagda familjehelger utan assistans.

Märkte ni att det var våffeldagen igår? Åh, jag älskar våfflor. Det blir typ aldrig våfflor hemma hos oss om det inte är just våffeldan. Sven är en pannkakskille och vårt våffeljärn har ingen chans… fram tills nu. För denna våffeldag insåg jag att jag kan äta våfflor när helst jag vill med assistentens hjälp. Nu blir det kanske våfflor två gånger om året istället. 😉

Jag är mäkta lättad över att jag verkar mindre skakig idag än igår. Vilket arbetspass det var att få i sig lite man trots att sven skurit allt i småbitar och jag åt med gaffel och sked. Helt galet. Jag är bara för stolt för att bli matad. Är det där gränsen går tlll att man är på väg att bli ett vårdpaket? Fy fan!

Men, idag är en ny dag. Jag har ont men känner mig mycket bättre och framförallt inte alls lika skakig. Jag hoppas att jag ska kunna hämta ottilia från dagis idag. Hur många vårdpaket får chansen att göra det. Efter en lång vinter är det största lyxen… ever!

Provrullat

Vem hade kunnat ana att det skulle vara så slitigt att prova ut en rullstol! Jag provskörde 6-7 stycken olika stolar tror jag. Det kändes som om jag hade två väldigt bra representanter från centrum för hjälpmedel. Dels var det min gamla sjukgymnast som nu börjat jobba där och så var det en arbetsterapeut som var väldigt rak men trevlig. Hon var själv rullstolsanvändare så därför kände jag att jag fick förtroende för henne. Egen erfarenhet slår högre än utbildning faktiskt.

Som förväntat vill de helst att man ska ha en panthera, inte för att den är billigare utan för att det är deras standardmärke så de flesta som jobbar med rullstolar kan dem väldigt bra. Om ens stol skulle gå sönder så finns de flesta reservdelarna redan inne på lager. Jag fick också provsitta en quickie helium som är lite flashigare och man kan göra fler inställningar. De vill förstås att man ska prova panthera först vilket passar mig bra för om man kontaktar quickie kan man få låna en stol en vecka och provanvända. Jag tänker alltså prova båda och sen får vi se.

Efter utprovningen igår som varade 2½ timme fick jag väldigt, väldigt ont. Jag låg nerbäddad i soffan resten av dan. Det gör fortfarande ont och det känns som omjag har fötterna nedstuckna i en isvak. Det känns skönt ändå att jag stod ut och genomförde hela provningen. Om jag fått avbryta hade det ju tagit några veckor innan jag fick komma tillbaka och fortsätta. Nu kan de beställa en stol inför nästa provning som jag då kan få med mig hem. Förhoppningsvis har jag en stol innan sommarn.

Stolen jag valde att prova kan ni tjuvkika på här:
http://www.panthera.se/panthera/products/S2_swing.htm

Stolen jag tänkt prova från quickie kan man spana på här:
http://www.heliummobility.eu/sv/index.asp?locale=sv

Pippi på fåglar

Ja, jag har varit på gränsen till besatt av att höra fåglarna piiipa sedan jag satte igång ljud processorn för två och en halv vecka sen. Igår hände det till slut.

Det strålande vädret gjorde att jag och sven satt på vår altan med varsin kopp och mös. Jag trodde att jag höre fåglar för men det visade sig vara granntanterna som kacklade utanför soprummet. Det finns mycket att bli upprörd där, må ni tro. (Mest upprörd av alla brukar sven vara.) Hur som, när tantaluringarna försvunnit justerade jag inställningarna men kunde ändå inte höra någon av fåglarna sven hörde. De var för långt borta. MEN, så kom det plötsligt en fågel och peep som bara den. Jag hörde! Sen fick sven dricka resten av sitt kaffe till ljudet av att hans fru härmade fågeln i minsta detalj. Det är ett under att han inte körde in mig i soprummet. Han måste verkligen älska mig!

Dags att prova ut en ny hjulstol

Idag är det äntligen dags att prova ut en ny rullstol. Jag har väntat på en tid för det sedan i höstas. Det var dock ganska bra att jag fick vänta lite för nu har jag bra koll på vad jag vill kunna ställa för krav på min rullstol och vad jag behöver.

Rullstolen jag har idag fick jag aldrig prova ut. Min dåvarande arbetsterapeut valde ut en åt mig då jag behövde en snabbt inför en rena till rom. (Jag hade ändå inte mycket användning för den för hela stan bestod av kullersten.) Jag var dessutom inte alls reda för det. Så fort jag kom hem låste jag in rullstolen i förådet och tittade inte åt den på något halvår. Sen blev vi till slut kompisar ändå, stolen och jag. Det är dock en rullstol som man mest skriver ut till gamlingar. Rullstolar som byggts för aktiva brukare väger knappt hälften så mycket.

Jag hoppas verkligen att jag får prova ut en rullstol efter mina behov och inte ”det här är vad vi brukar förskriva till alla under 60, varsågod!”