Ottilia har tappat sin andra mjölktand och jag fick dra ut den. Jag skulle gärna ta tagit ett segervarv runt lägenheten bara för att jag klarade det men det det var ju liksom Ottilias moment att gotta sig i sin seger över tanden. Det krävdes en del övertalning för att få henne att låta mig försöka. Finmotorik är inte min starka sida alls och även om jag hade en bra morgon. Jag skulle aldrig närma mig Ottilias mun med en tandborste i oro för att rycka till och slå henne med den, men att luta armarna mot något stadigt och knipa åt naglarna runt den där lillen, den kunde jag. Jag ryckte ut den lille jäkeln och skrek “Yes!”
Det är ballt vilka små skitgrejer man lyckas med ibland medan man andra dagar inte ens kan sätta sig upp på egen hand. Det är ju helt sjukt fantastiskt!
