Man blir lite trött på att jämt och ständigt säga nej till sitt barn. -Kan jag få peta dig i näsan lite? -Nej. -Kan vi inte bygga ett hus som är rosa med gula blommor? -Nej. – Får jag sminka dig med tusch? – N E J !
Ja, det är tjatigt att sägas nej så jag provade ett annat sätt idag. Den vanligaste frågan som kommer typ varje dag är “Kan jag få en lillasyster/husdjur?” I dag dök den frågan om det sistnämnda upp och jag erbjöd henne min högerfot som husdjur. Hon nappade inte på en gång. -Det är inget djur. – Det är ett däggdjur, flikade assistenten in. – Vad ska jag göra med din fot? – Tjaaa… Du kan få ta hand om den, sa jag. Gosa med den, tvätt den och underhålla den. – Hmmm, svarade hon bittert – Du kan få ge den ett namn. – JA!
Jag hann föreslå Lars, Ariel och Lady Gaga innan hon hann bestämma sig. Min högerfot heter nu “Pärlan.” Så mycket kärlek har Pärlan inte fått än. Det var nog bara namngivandet som var intressant egentligen. Det är ju ett stärkande argument till varför hon inte får några fler husdjur just nu åtminstånde.
