Härom dagen hände något högst oväntat. Ottilia skulle på körövning och ville inte ha med sin mamma in i musikrummet. Jag tänkte “What the beeeeep!” Tror hon att hon är stor nu? Det skulle ju se rätt illa ut att tvinga sig in i musikrummet så jag sa att jag väl kunde ta en liten promenad då. Körledaren sa något om att det är är något positivt när barnen vågar själva och jag ville ge henne en fet smäll. Sen sprang min lilla bebisunge iväg och lekte. Övergiven ropade jag efter henne att jag väl i alla fall kunde få en puss eller nåt. De andra föräldrarna tittade medlidande på mig. Jag fick ingen puss. När jag gått ut på gården petade assistenten på mig och pekade mot dörren. Där stod Ottilia, vinkade heeeejdååå mammaa. Jag äääälskar dig! Jag tänkte springa tillbaka, men hon var redan tillbaka inne bland kompisarna.
Nu är jag i Malmö tre nätter. Om två och en halv vecka åker jag på kurs i Mullsjö och är borta fyra. Jag är i ärlighetens namn lite osäker på om jag vill att hon ska sakna mig. Jag vill ju inte att hon ska må dåligt och vara ledsen. Hon kan väl sakna mig lite lagom. Det känns som om hon plötsligt blivit väldigt stor. När jag hämtade Ottilia från dagis i torsdags mätte vi henne vid ett måttband de har på väggen. 106 cm! För lite drygt fem år sen bar jag runt den där lilla palten i min egen kropp. På hemvägen pratade vi om att det. Jag föreslog att hon kunde stanna i växten en stund så mamma hinner ifatt att vänja sig. Hon sa lillgammalt att hon faktiskt inte kan lova en sån sak och att hon nog blir stor när hon blir stor.
Jag fick dock en rejäl tröst innan hon skulle åka iväg till sin mormor på kvällen. Då satt vi och spelade spel och hon förlorade. Då kom hennes absolut barnsligaste sida fram. Dramatik och bittra tårar. Då var det härligt att få trösta och uppfostra lite. Vi tror nämligen inte att det är en bra idé att låta henne vinna hela tiden vilket kan vara lockande när man spelar med barn. Vi vill att hon ska lära sig hantera sina känslor. Hon har lite kvar att jobba med, kan man säga.
Skönt att se henne riktigt barnslig!
