Igår var jag hos tandhygienisten. Jag hade tolk med mig den här gången också och upplevelsen blir så annorlunda. Helt fantastiskt. Än så länge är det bara vid besök hos tandvården som jag använder TSS-tolkning, annars kör jag alltid skrivtolkning. “Min” tolk som oftast tolkar mig känner mig rätt bra nu och det känns så himla trygg. Hon vet vart hon ska teckna så jag ser.
Efteråt fick jag vänta på färdtjänst 40 minuter. Jag köpte en tårtbit på fiket och satte mig med en god bok. Plötsligt när jag sitter där och mumsar på min bakelse märker jag att det satt sig nån vid mitt bord. Hon sitter till rätta så hon verkar ha suttit en stund. Jag hejjar förvånat hon säger hej och tittar ner i sin sallad. Bordet är lite vingligt och jag är skakig. Besväras hon av det? Underlig situation. Jag får en tvångmässigt behov av att prata med henne och förklara varför jag skakar. Jag är inte narkoman, jag lovar!! Fast hon vill ju tydligen inte prata så jag borde låta henne vara. Ganska knäppt att sätta sig vid ett bord utan att fråga. Hon kanske visst frågade bara att jag inte hörde henne. Jaja, vi sitter där och ignorerar varandra då. Det känns som det mest hövliga.
