Saker rullar i en väldig fart nu. Det känns som om jag tumlas runt, fram och tillbaka. Förhoppningvis landar jag på fötterna snart. Att få till det här med assistans är rätt galet. Man måste veta hur man vill ha det fast man inte har någon aning. Typ.
Den där assistansersättningen man fått beviljad såg enormt stor ut på pappret har jag nu förstått inte är så där vansinnigt stor som det först såg ut. Jag hade ingen aning om att arbetsgivare fick betala så hög kostnad i sociala avgifter och annat. När det och alla andra obligatoriska avgifter och försökringar dragits bort får vi ihop det ganska exakt för assistentens lön och omkostnader. Det kommer bli bra. Nu ska det bara lösa sig med assistansomkostnader till Thailandsresan. Jag har ju inte fått ihop på många slantar till det än, men skriver jag ett avtal med assistansbolaget så går de in med pengarna i förväg mot att jag stannar tills de har betalats igen.
Idag var jag där och intervjuade arbetssökande hela förmiddan. Uttröttnade, men jag hade Åsa där som underhöll mig i pauserna. Jag fick dessutom provköra hennes grymma elektriska rullstol. Oh, vad grym den var att köra. *Kära tomten, i år önskar jag mig…*
Som det ser ut nu kommer jag ha två assistenter anställda ca 70% var och två vikarier. Jaq hoppas och tror att malin som redan jobbar här. Vill ha ena tjänsten. En av tjejerna jag intervjuade idag blir klockren för den andra. Vikarietjänsterna ska jag fundera lite på och även thailand. Kan bli rent av omöjligt att hitta någon som vill och kan jobba 4 veckor utomlands. Eventuellt får vi klara oss med assistans kortare tid där nere. Det löser sig. Känns skönt att ha kommit en bit på vägen.
