Jag mår bättre och bättre nu, men det är fortfarande svårt att läsa med ett öga. Jag får huvudvärk. Att lulla runt hemma känns tryggt. I måndags hade jag en tid hos min kiropraktor och att lämna min trygga lägenhet och navigera mig ute i stora världen var en obehagligt och energikrävande trots ledsagning från assistenten. Det är verkligen svårare att vänja sig vid enbart ett väldigt trött öga än vad jag trott. Den här starka höstsolen hjälper verkligen inte till.
Efter ett väl behövt besök hos kiropraktorn hade jag lämpligt nog tid hos min psykolog. När jag kom till henne var jag helt slut av ansträngningarna och bara grät. Det var så jäkla skönt.
Hon fann min plan med de olika etapperna ganska intressant för det är så typiskt mig. Jag kan inte låta bli att planera och försöka styra över saker och ting. Men hon tyckte också att det lät ganska klokt. Jag är i etapp 3 nu. Vila och läka innan jag tar tag i etapp 4: anpassa sig och komma tillbaka till vardagen. Det betyder inte att jag bara slappar. Idag skickar jag iväg Sven och Ottilia till lek- och buslandet. Sen ska jag lägga mig i Ottilias säng och med assistentens muskelkraft rensa igenom Ottilias leksaker. Skönt att man kan få saker gjorda även om man vilar sig.
