Har suttit uppe en timme nu, sedan fem. Jag har haft svårt att sova den sista tiden. Svårt att somna och vaknar ändå tidigt. Det är mycket som fladdra i huvudet. Igår började ett och annat släppa och jag har gripits av positiva förväntningar. Framför mig har jag beslut angående assistans, möte med färdtjänst (försöker få ordning på deras bristande service kring barnens säkerhet i bilen), CI-utredning, hitta en ny assistent, få ordning på hemtjänsten och det faktum att jag försöker bli anställd på mitt jobb.
Det känns som om saker kanske börjar ordna upp sig. Jag kan inte låta bli att fantisera lite om hur livet skulle kunna se ut med den assistanshjälpen jag ansökt om. Saker som skulle kunna bli så mycket lättare. Jag har så många ideér om hur jag vill organisera sakerna på hyllorna här hemma för att lättare kunna hålla ordning, men jag kan inte flytta runt allt själv och sven hinner inte med. Jag vill frosta ur frysen, lägga upp alla mina byxor så att de faktiskt passar. sortera in en hög med papper i pärmar, städa ur skafferiet o.s.v. o.s.v.
Jag vill börja sminka mig, göra mig snygg i håret, måla naglarna ofta, duscha oftare, raka benen, köpa kläder med knappar i. Jag vill prova massa nya recept, koka egen marmelad, göra små pilliga småkakor och baka bullar. Jag ser framför mig hur jag vid sociala sammanhang inte behöver deppa ihop om jag inte hör något för familjen kan teckna och assistenten hjälper mig att tolka när det behövs.
Det är bara en bråkdel av allt jag föreställer mig. Det låter som om jag tror att allt helt plötsligt ska bli skitlätt bara jag får en assistent och att jag tror mig få obegränsat med tid. Så förstår jag ju att det inte är. Man får lätt höga förväntningar och blir sen besviken, som om man förväntat sig att allt helt plötsligt skulle bli lätt och genomförbart, men så blir det förstås inte. Lite lättare blir det nog ändå.
Jag sitter också och undrar hur det kommer kännas att ha en person med sig så mycket. Man lär ju bli trötta på varandra. Ibland kanske man inte ens vill märka av personen även om man behöver hennes assistans. När man vill vara själv med familjen t.e.x. Jag vill gärna överraska sven med kaffe på sängen när jag väcker honom och behöver hjälp att bära in kaffet. Kan jag be henne gå ut sen och lämna oss ifred. Ska hon sitta i vardagsrummet och glo? Hon kan få låna en god bok om hon vill. Haha, hur ska HON överleva utan MIN konstanta närvaro. Ibland är man riktigt galen!
Vilket fabulöst liv det skulle kunna bli ändå. Är det föresten ett riktigt ord? Jo då, enligt SAOL är det faktiskt det. Jag var tvungen att kolla så jag inte hittat på det själv.
