Tiden går riktigt jättelångsamt när man väntar på operation. Som att hålla andan i fem dagar. Jag orkar inte riktigt gå runt och hoppas på att jag ska få synen tillbaka just nu. Jag vill bara ta mig igenom skiten så jag kan komma ut på andra sidan och vänja mig vid resultatet.
Imorgon bitti skrivs jag äntligen in. Då blir det förhoppningsvis lite action. I övermorgon opereras jag. Skönt att få det gjort. Assistenten som just gick hem för natten frågade om jag var nervös. Nä, inte alls. Jag vill bara få det fixat. Överstökat! “Nähä, då är det väl bara jag som är nervös då” svarade hon.
Jag hatar bollar. Man ser aldrig när de kommer farandes. Spökboll suger mest av alla sporter. Vem hittade på spökboll egentligen? Man stod där och bara väntade på att någon skulle kasta bollen mot en och träffa en så man åkte ut. Att vänta på att bli träffad av bollen var till och med värre än att träffas. Jag hatar att stå här och vänta på bollen. Äntligen är den på väg mot mitt håll. Jag skiter i om den träffar mig ögat så jag blir blind på det forever bara det är över och jag kan börja lära mig leva med det.
Ottilia är min lilla solälva som håller humöret uppe. Visar hur superbra hon kan teckna taktilt när det behövs. Mammahjärtat smälter verkligen. I morse bestämde hon att vi skulle klä ut oss till piratprinsessor. Hon släpade fram grejer och sen var vi igång.
