Däckade när jag kom hem och vaknade sen en aning ambivalen. Lite så här…
Kaffe! Thank God för kaffe!
Aj, min mage. Stackars lilla lilla jag. Men det var fasen värt det.
Redovisat assistansomkostnader. Tråkigt, men oj, jag har lagt ut mer pengar än jag trott och inte fått tillbaka. Det kommer inte lösa mer än en bråkdel av mina pengaproblem, men ändå. Yes!
Ringde Ottilia. Sen bölade jag för shit vad jag saknar henne. Mammas bebis! Imorgon kommer hon hem. Hurra.
Skitunge! Min syster var här med farsan en sväng och lämnade ett practical joke i min kaffekanna.