I går var jag ute, alltså uuute, för första med polare gången på ett år och det kräver ett oscars-tal…
Jag vill tacka min man som med glädje unnat mig denna kväll när jag hastigt och lustigt kom mig för att ge mig ut. Tack, min själsfrände! Jag vill också tacka min dotter som inte väckte mig klockan sex i morse utan lät mig snarka gott till 8.45. Jag vill tacka personalen på Harrys som trollade fram tejp så jag kunde dricka öl med sugrör (Mer om det sen) och säkerhetsvakten som gav oss kunglig eskort ut ur lokalen mellan fyllebultar och glada dansgalningar. Jag vill självklart tacka min assistent som stannade ute med mig till sena timman och hjälpte mig hela kvällen. (en angenäm applåd här, tack) Sist, men inte minst, vill jag tacka mina gamla goa gymnasiepolare Lisa och Rasmus för en trevlig kväll med knäppa upptåg och skratt.
Tack, tack, tack!