Jag har inte så lätt att vara glad just nu. Att tvinga sig själv att vara det gör det bara värre. Jag försöker dock fokusera på positiva saker, vara glad när jag kan och ledsen när jag känner mig ledsen. Idag fyller jag år och det är något glatt. Jag ser fram emot att få paketen som sven “gömt” synligt i sin öppna garderob och velat ge bort i två dar nu. Ottilia har överöst mig med små paket hela veckan. Papper och tejp är två av hennes favoritsaker här i livet så det har blivit många tomma paket men också paket som innehåller någon teckning, skräp och toapapper. Det knasigaste är man blir lika själaglad varje gång. Gullunge!
Jag är dock trött i huvudet. Jag trodde att det var fel på ena hörapparaten men nu har jag upptäckt att det är hörseln i sig som det är nåt tok med med. Ska se om jag kan kolla upp det närmare idag. Hur som helst, jag har bestämt mig för att stänga av mobilen. För jag mår inte bra av att anstränga hörseln som jag får göra för att alls höra något i telefonen. Undviker samtal i vanliga fall också men idag stänger jag ner fabriken helt.
Nu vill jag berätta om teatern jag var på härom dagen som var så himla jättebra. Eva Rydmark är dövblind rullstolsförare och har satt upp teatern för uppmärksamma hur det är bristen på stöd från samhället som gör hennes liv svårt mer än den tuffa sjukdomen hon har. “Jag är FAN inte duktig!” var en väldigt stark och smart pjäs. Jag ville se den när den gick i våras men fick inte tillfälle. Sedan hade jag fördelen att lära känna Eva på familjeveckan i somras. Nu fick jag glädjen att se hennes teater. Hon satt i sin rullstol och tecknade, medan en tolk satt bredvid och tolkade henne. Hon hade även min mick på sig. Emellanåt pratade Eva också. Bredvid gestaltade en skådespelerska Evas berättelse. Det var väldigt snyggt gjort! Det var vissa delar jag inte kunde höra när eva pratade och det inte texttolkades och när det spelades musik men jag fick en kopia av tolkmanuset så jag kan läsa i efterhand. Köpte även hennes diktsamling.
