Jag visste att det här skulle bli en kaosartad vecka och det är det, men hittills har det gått bra. 1 av mina 3 ordinarie assistenter har kunnat komma tillbaka till jobbet, annars är det all in på vikarier nu. De personliga gränserna som man en gång satt upp för att värna om sin integritet och trygghetskänsla har man nu plötsligt inte råd att behålla.
Jag behöver ta hjälp och behöver då släppa in främmande människor i mitt hem. Aja, jag får ju välja ut vilka det ska vara, lära känna dem och veta att de utbildats för att arbeta hos mig.
Jag behöver hjälp från utomstående för att ta Ottilia till dagis när jag inte kan vistas ute i kylan och hennes pappa jobbar. Vågar jag det? Inte utan att människan har spenderat tid med oss så vi båda känner oss trygga med henne/honom.
Nu behöver jag assistans nattetid också. Hur ska det kännas att ha nån här när vi sover? Någon som kommer in till oss på natten? Hur ska vi kommunicera? Det är okej, det är mina assistenter som jag känner väl och litar på till 100%. De är vana att teckna taktilt till mig och ledsaga mig. Ottilia känner sig trygg med dem här.
Allt det får man stryka med en fet penna inne i sitt eget huvud. I natt kunde ingen av de invanda vikarierna jobba så i kväll kommer en helt ny person och ska spendera natten här. Det känns konstigt, men jag har fått veta att det är en person som är van att arbeta som assistent. Jag bara bestämmer mig för att det ska gå fint och om jag inte skulle känna mig trygg med personen som dyker upp vet jag vem jag kan ringa.
