Skaparveckan är en av många aktiveringskurser som hålls för dövblinda. De hålls på olika folkhögskolor runt om i Sverige och finansieras delvis av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Det är himla bra att de finns. Det är många med dövblindhet som p.g.a. brister i beviljad ledsagning och assistans inte blir särskilt aktiverade i vardagen. Jag är inte en av dem. Jag har assistans, arbetar och är väldigt aktiv. Jag behöver inte heller åka iväg för att träffa andra dövblinda. Jag har ett bra nätverk av dövblinda vänner här i Örebro.De kreativa ämnena gjorde att jag ändå anmälde mig till den här kursen. Jag kan i efterhand säga att jag fick ut väldigt mycket rehabilitering av kursen. Jag kämpar till vardags hårt för att bemästra teckenspråket som kommunikationsform men det är ett stort steg att gå från att prata teckenspråk med andra till att använda det som tolkmetod vid möten och sociala sammankomster. Jag inte riktigt där än. Det är inte läge att beställa tecknande tolk när man har ett viktigt möte. Det får fortfarande bli skrivtolk. Under skaparveckan hade jag dövblindtolk hela tiden. Vilken fantastisk möjlighet att dels träna avläsning och att prova olika tolkmetoder.
Själva kursen var också väldigt givande. Att få prova på ett nytt sätt att uttrycka sig och skapa. Något man säkerligen inte hade vågat sig på att försöka i en grupp utan funktionshinder. Jag finner det väldigt terapeutiskt att använda mig av känsel och jobba med händerna. Se med händerna. Lära känna det jag håller i handen.
Jag kom hem med nytt självförtroende och styrka
