Dag nr 2 på Valjeviken har varit en enorm kraftansträngning men helt fantastisk. Först hade vi värsta sovmorgonen till 9.30. Jag vaknade kl 4. Töntigt att vara morgonpigg liksom. Först på schemat stod gruppsamtal. Hela truppen satt då i en stor ring och fick berätta om sin diagnos, symtom, erfarenheter, funderingar och vilka frågor man hade till neurologen som skulle komma efter lunch. En person antecknade alla frågor. Det var väldigt intressant och givande. Somliga svarade lite hurtigt och andra gråtande. Det är tydligen inte bara jag som bär mina känslor nära ytan nu.
Vi hade bara en timmes lunch och jag visste att jag behövde vila så jag sov medan assistenten Elin åt och tog med en matlåda som jag sen kastade i mig innan det var dags att köra igen. Nu var det dags för neurologens föreläsning. Den var ett enda långt medicinskt lexikon så det var jättesvårt att hänga med. Inte bara för mig som avläser tolkar som tvingades bokstavera medicinska termer med 23 konsonanter. Varenda människa jag mött efteråt har kommenterat att de inte förstod så mycket där ett tag. Okej lite förstod jag ändå. Vi fick svar på alla frågor i alla fall och det var himla spännande och vi har blivit lovade att få doktorns föreläsning i text också.
I kväll blir det vin och ostbricka. Man kanske borde klä upp sig. Hm… Först lite mer vila. Somliga ska visst bada. Hur orkar de? Det är krut i de här gamla människorna.
