Jaja, då har ottilia feber igen. Det blir till att stanna hemma för sven har jobbat natt. Nu sitter hon tittar på Emil i Lönneberga. Jag har fötterna i högläge som vanligt för de gör ont som vanligt.
Igår hade jag en fullproppad dag. Jag jobbade förmiddag som vanligt och åkte sen direkt till och pratade med en jurist om vad man kan göra om färdtjänst inte tar oss på allvar på måndag. Jag fick lite tips och så. Känns skönt att gå till mötet på måndag och veta att man har deras stöd i ryggen.
Efter det åkte hela familjen till läkargruppen för vaccinering inför Thailandsresan. Mamma och Pappa behövde inga sprutor, bara en dos oral lösning mot turistdiarée, men ottilia hon fick en spruta hon. När sköterskan Kärstin tog fram nålen var hon inte alls så lycklig men satte sig lydigt på britsen och tog av ena ärmen. Kärstin frågade om hon ville sitta i pappas knä? “Nej, det blir bra så här.” sa hon myndigt. Lite jobbigt var det att se på men mamma och pappa var modiga. Man får ju lätt infallet att slå Kärstin, men hon klarade sig. Ottilia grät när hon fick sprutan men satt helt stilla och lugnt. Efteråt sa Kerstin att hon nog var det lugnaste och modigaste barnet hon haft på sin brits. Jag är dock övertygad om att sköterskor säger så till alla ungar, men Kärstin blev förlåten ändå.
Efteråt tyckte hon det var värt det för hon fick en ring och en liten gummisäl för att hon suttit still. När vi kom hem fikade vi.
På kvällen åkte vi till min mamma och åt. Riktigt mys var det. Att åka färdtjänst hem funkade dessutom finfint!
