Känslan av hjälplöshet kommer lätt över en som en ljudlös skugga när man vilar bort nervsmärta. Speciellt när man får ett sms från assistenten att hon sjukskrivits några veckor så man står assistanslös i natt. Men jag är väl för fasen, inte hjälplös. Det har jag aldrig nånsin varit. Vad får jag en sån idiotidé ifrån? Man får lätt för sig att man är hjälplös när man är tvungen att ta hjälp från andra. Fel! Man är hjälplös när man inte har någon att ta hjälp av eller när man helt enkelt inte har styrkan att hjälpa sig själv genom att ta emot hjälp. Man kommer dessutom ganska långt genom att inte stressa upp sig och se vad man fixar om man bara tänker utanför sina vanligt ramar.
Vad sjutton, jag visste redan det här. Jag glömde bara bort det en stund.