I helgen har vi städat och julpyntat. Pappa kom dessutom med granen. “Ska vi klä granen nu?” frågade ottilia när hon pyntat klart sitt rum. “Nej, det gör vi när pappa är ledig” svarade jag. Gissad vem som då pyntade granen i smyg?
Jag fick också tillfälle att uppfostra döttre mi när det gäller städning. Hon är ju stor nu att hon åtminståne kan hjälpa till och städa sitt rum, men hon kör alltid samma fuling med att bli väldigt upptagen med någon leksak när det ska städas. (Sånt ligger tydligen också i generna!) Igår var det dock inte mycket som rådde bot på diktatormorsan. Vill man pynta hänga julkulor i påskriset så får man banne mig städa rummet först. När hon väl gråtit klart och skrikit sig hes städade hon superduktigt och dammsög som bara den.
Angående kulor i påskriset så var det min desperata lösning innan vi till slut fick tag på den försvunna jullådan och granen. På förmiddan bestämde jag att här ska pyntas oavsett om vi har pynt eller ej. Vi har ett träd på gården som redan har videung på sina kvistar så assistenten och ottilia fick gå ut och klippa några. Det var inte förän senare som jag insåg hur påskigt ris är och att man blir lite förbannad av att se videung i december innan man knappt haft någon snö. Den får vara kvar ändå, för ottilia har ju faktiskt varit med och skapat härligheten.
[slideshow]
