Med bara några veckor kvar av Open Art 2022 tycker lokala konstnären och aktivisten Frida Ingha att det är dags att avslöja vad som står skrivet i punktskrift på hennes verk ”Tillgänglighet för ingen alls”. Del 4 av 5.
Text publicerad i Nerikes Allehanda 2022 i samband med Open Art.
Bakgrundsfakta
Frida Inghas konstverk i Open Art 2022 består av en stolpe med fem riktningsskyltar som pekar åt olika håll. Texten på skyltarna är skrivna på punktskrift, samtidigt sitter skyltarna så pass högt upp att ingen når dem.
Verket står på Stortorget, precis vid entrén till rådhuset i Örebro.
Utformningen och verkets placering handlar om hur insatser baserade på mänskliga rättigheter utlovas och lagstiftas, men ibland utformas på ett så ogenomtänkt sätt att de inte gör någon skillnad.
Skylt 4: Tillgänglighet / gå på toaletten
Jag valde ordet Tillgänglighet som en uppenbar hörnsten för jämlikhet. Som ett mer individnära begrepp har jag valt Gå på toaletten. Det är hänvisning till en händelse och nyhet från 2016. Vilka som minns händelsen avslöjar vilka som är vana att röra sig hinderlöst och vilka som inte är det.
En vanlig sak assistenter säger till mig när de arbetat med mig ett tag är att de plötsligt börjat upptäcka nivåskillnader och hinder i stadsmiljön och andra allmänna platser.
Plötsligt överraskar de sig själva med att flytta prylar från synmarkerade ledstråk, räkna antal trottoarkanter som saknar avfasning och hur vansinnigt mycket kullersten som täcker stadskärnan. De ser hur ofta att bilar, utan tillstånd, står parkerade på handikapplatser. De ser hur både stora och små hinder plussas ihop och utgör en ständig energiläcka för mig.
Varje gång jag ska på ett event, resa eller besöka en ny plats krävs det förarbete att ta reda på om och hur jag kommer in. Något som är viktigare än man tror är en detalj som i sig inte ens förändrar den faktiska tillgängligheten på ett event, plats eller organisation. Att beskriva den i inbjudan eller på hemsidan. Oavsett om det är väldigt bra anpassat eller inte alls, är det nödvändig information för många.
Själv har jag byggt upp försvarsmekanismer som jag har svårt att styra över. När jag ser ett event jag vill gå på, men inte hittar någon information om tillgänglighet frågar jag förstås. När jag gör det har jag märkt att min hjärna per automatik ställer in sig på att inte vilja gå för att slippa besvikelse. Jag har svårt att återfå lusten igen.
Jag kan också bli nästa pinsamt tacksam när jag möter på välplanerad inkludering och tillgänglighet. Nyheten jag tidigare nämnde gällde en kvinna i medelåldern som fick en väldigt ovärdig död av att ha fallit på en handikapptoalett i en galleria.
Flera missförhållanden uppdagades efteråt:
– Att hon fått sin assistans reducerad, trots att hon blivit sjukare och borde fått den utökad. Försäkringskassan meddelade senare att de räknat fel.
– Att personalen som stängde inte hade fullföljt sina rutiner att kontrollera toaletterna.
– Att larmet där hon dog inte var inkopplat. Så visade det sig också vara fallet på många andra handikapptoaletter runt om i landet.
Är det inte lite som att sätta upp en skylt med punktskrift så högt att ingen når? Det är definitivt inte ett effektivt sätt att spara skattemedel på.
