top of page
Skribentens bildFrida Ingha

KRÖNIKA: AVSLÖJAR VAD SOM STÅR PÅ SKYLTEN

Med bara några veckor kvar av Open Art 2022 tycker lokala konstnären och aktivisten Frida Ingha att det är dags att avslöja vad som står skrivet i punktskrift på hennes verk ”Tillgänglighet för ingen alls”. Del 1 av 5.



Text publicerad i Nerikes Allehanda 2022 i samband med Open Art.


Bakgrundsfakta

Frida Inghas konstverk i Open Art 2022 består av en stolpe med fem riktningsskyltar som pekar åt olika håll. Texten på skyltarna är skrivna på punktskrift, samtidigt sitter skyltarna så pass högt upp att ingen når dem.


Verket står på Stortorget, precis vid entrén till rådhuset i Örebro.


Utformningen och verkets placering handlar om hur insatser baserade på mänskliga rättigheter utlovas och lagstiftas, men ibland utformas på ett så ogenomtänkt sätt att de inte gör någon skillnad.



 

Skylt 1: ”Inkludering /att bli skoltrött”


Koppling mellan ordet och begreppet kan vid första anblicken kännas långsökt, men fundera i så fall en vända till. Skolresultat som inte belastats av brister i och utanför skolan är rent av en lyxvara. För att bli skoltrött måste du först och främst få studera och få fokusera på ditt skolarbete.


Många gånger kan det vi kallar skoltrötthet bestå av andra utmaningar som direkt eller indirekt påverkar studierna – som att höra vad som sägs, att förstå språket, psykisk ohälsa, processer för att få personlig assistans och hjälpmedel, socioekonomiskt utanförskap, normer eller minoritetsstress.


För en rättvis skola behöver samhället vara jämställt. Det krävs en fungerande välfärd och trygghet. Elevernas förutsättningar idag formar definitivt välfärdens kvalité i framtiden, det är dagens elever som kommer sköta den.


”En skola för alla” har sedan 1980 varit ledorden inom svensk skolpolitik. En skola anpassad efter individuella förutsättningar. Att inkludera, inte enbart integrera.

Men när skolan kommunaliserades på 90-talet sjönk plötsligt antalet elever med intellektuell funktionsnedsättning i vanlig skola lavinartat. Kommunerna satte eleverna i den statligt finansierade särskolan för att slippa kostnaderna. Lagar och regler kring inkludering tillkom så kommunerna inte kunde dumpa funktionshindrade elever på staten hur som helst.


Idag är skyldigheterna för en elevs behov, utanför funktionsnormen, fördelat på staten, kommunen och skolverket. men också på skolan, lärarna och eleven själv. Kostnader som kan skjutas runt i ett försök att slippa undan.


Mycket är bra med den svenska skolan, som att ingen skola får ta betalt av eleven för utbildningen. Samtidigt kunde Kalla fakta i tv4 så sent som i maj i år visa att många friskolor använde sig av medvetna strategier för att bli av med elever som kostade mer eller som sänkte betygssnittet.


Så, är den svenska skolan ”en skola för alla”? Det råder väldigt delade meningar om det. Men otydliga formuleringar och kryphål används för att anpassningar inta alltid når fram till eleven. Det i sig är också ett återkommande fenomen vid inkludering inom den svenska välfärden.


Lika absurt som en skylt med punktskrift som placeras för högt för att nås av fingertoppar.

NYTT I BLOGG & KRÖNIKOR

bottom of page