Den där utbildningen satte verkligen allt i nytt ljus. Nu kan jag se hur mycket jag gör fel och det är skitirriterande. Bra, men skitirriterande.
Igår var jag på släktmiddag och när jag kommer in i mat salen borde jag förstås ta det lilla lugna. Jag borde låta assistenten syntolka hur saker och ting är placerat och vad jag behöver veta för att välja plats. Ljuskällor, placeringar, utrymme. Det gjorde jag inte. Jag började stressat fråga ut släkten om vad de tänkt och vart barnen ska sitta så jag inte snor deras plats. “Vem ska sitta här? Ska nån sitta där?” “Vaddå, vill du sitta här?” “Nä, eller jag vet inte. Jag vill inte ta nåns platt. Vart sitter barnen? Ska de sitta ihop? Ska nån förälder sitta här kanske” Så himla knas!!
Jag måste verkligen lära om och lära rätt. Jag har väl anpassat mig till att ha assistenter utan större dövblindkompetens, men nu har jag ju det. Eller i alla fall en väldigt bra börja till att arbeta sig till att få det.
Det märks stor skillnad här hemma också. Leia som jobbat kvällar och nätter här nu har verkligen tolkat saker som händer i huset utan att jag ens behövt fråga eller undra vad som låter. “Nu har Sven börjat med maten i köket framför dig. Fläkten låter. Ottilia sjunger i sitt rum. Katten ligger på armstödet till soffan och tittar på dig.” Det känns ovant och underligt att bli serverad informationen som jag inser att seende och hörande plockar upp utan att anstränga sig. Sånt som jag inte ens märker att jag inte uppfattar. Hur skulle jag som assistansanvändare kunna instruera assistenterna att “se” det jag inte ser.
Jag inser att jag framöver behöver tänka om mycket. Jag måste chilla och inte ha så himla bråttom. Mina assistenter måste testa sig fram och lära sig vad jag behöver veta och vilken information jag missar i olika situationer. De måste vara väldigt uppmärksamma på mig och inte de kan inte lita på att jag kan vet exakt hur de ska utföra sitt arbete. Jag måste vara tydlig med var jag kan uppfatta och vad jag tänker. Om ett par veckor ska jag se till att boka in en uppföljning med assistenterna så vi kan se över hur vi ska jobba vidare nu. Det var vi lite för fullproppade och trötta för i slutet av utbildningen.
Jag inser att det är totalt absurt att ge en ny assistent två dagars inskolning och sen börja jobba ihop utan livlinor. För att jobba hos mig behöver man betydligt mer att stå på för att göra sitt jobb. Bra att jag investerade i det här. Bra att jag tog med så stor grupp av assistenter. Bra att jag själv var med på utbildningen. Bra, bra, bra!
