Igår provade vi en ny grej här hemma. Ottilia lagade maten. Inte hjälpte till med maten. Hon är ju i trotsåldern och då hör det liksom till att krångla med maten och inte vill äta. Vi har haft mycket av den varan och det är så himla tråkigt när man lagar mat och oavsett vad får höra “Bläääää! Vill inte ha.” Så, jag vill få henne mer medveten om att maten inte bara hamnar på bordet. Någon gör den. Någon har ansträngt sig och det är väldigt trevligt för den personen att höra att det smakade gott. Jag vill också stärka hennes känsla av att jag tror att hon klarar av att ta ansvar och göra viktiga saker. När jag la fram idén om att hon skulle få laga matern och jag bara skulle göra henne sällskap och förklara hur hon skulle göra blev hon helpeppad.
Hon gjorde falukorv i ugn för där kunde hon göra allt själv förutom att ta ut formen ur ugnen. Hon skalade morot, rev morot, skar korven, blandade såsen och hällde ihop allt i en ugnsform. Sen skar hon upp paprika till också. Jag kan konstatera -Det tar tid. Man får inte ha bråttom utan låta barnet göra allt i sin takt. Leka med korvbitarna och sjunga powerballader om såsen.
– Man får räkna med att inte viss del av maten hamnar i magen innan den är tillagad. -Det är inte säkert att det är så mycket kvar av morötterna när de skalats ihärdigt och noggrant. – Det blir enormt mycket ketchup i såsen.
Vi hade gott om tid och hon rev morötterna i mixern för att det skulle gå lättare. Jag gjorde inte mycket utan satt mest bredvid, drackkaffe och hanterade mina kontrollbehov. Man förvandlas lätt till kråkan (i Mamma Mu) eller C3PO (i Star wars) om man inte håller sig.
Det var väldigt roligt. Ottilia älskade det. Maten blev god men med en väldigt stark ketchupsmak. Det här ska vi börja göra en gång i veckan nu