Man ska inte tjuvskika på folk som byter om. Jag vet, jag är inte helt dum i huvudet, men det jag råkar få se är så magiskt att jag inte kan låta bli att snegla.
Det är dagen efter Ubud-utflykten. Alltså dagen vi låter bli att åka till Gili islands. Istället har vi slappat. Ottilia är oförskämt pigg så framemot eftermiddan bestämmer vi oss i alla fall för att gå till stranden, men inte stranden i vårt del av stan. I vår del av stan kastar man blöjor och annat skräp i vattnet. Hur kan man vara så måna om sin ö och samtidigt tro att det är okej att göra så? Ja, vi var inte mycket vettigare själva i Sverige för 50 år sen.
Vi promenerar till den delen av Sanour där de femstjärniga hotellen ligger vid beachen. Där är det ordning och reda. Vattnet är varmt, vågorna snällt gungande och solen skön. Vi beställer kaffe och dryck på ett cafe och får då använda deras härliga solstolar. Det är vi och en massa pensionärer som ligger och gottar oss i solen. Det finns många pensionärer här på Bali. De kommer hit och stannar flera månader åt gången. Våra grannar på hotellet är ett sånt par från Holland, här för sjunde gången. Mannen är över 80 år och kvinnan har alltid en knallrosa t-shirt.
Hur som helst. Jag sitter här och smuttar på mitt kaffe när jag råkar få se ett annat äldre par en bit bort som byter om från badkläder till vanliga. De är riktigt gamla och det syns att det är ett besvärligt företag att ta sig för bland folk så de hjälper varandra. Det är som en invand dans. De fnittrar lite åt varandra och jag finner verkligen hela scenen vacker och kärleksfull. För ett ögonblick stannade tiden till och själen liksom skuttade till lite.
