Söndan blev galen men rolig. Det där med tårta var ju tvunget att lösas. I lördags kväll gjorde vi bottna av kladdkaksmet fram till 23.00. Sockerkaksbottnarna var fortfarande kvar att ordnas och vi hade slut på ägg. Det var fars dag så jag ville ge sven sovmorgon. Det var ett sånt tillfälle då jag inte alls kunde tänka mig att vänta tills butikerna i närheten öppnar kl 10.00 (söndagstider) men ica maxi öppnar 07 alla dagar. Jag är allergisk mot stress så jag ville iväg tidigt och vem i familjen skullebli glad över en frida som ringer kl 06.30 och ber om skjuts till ica. Njä. Jag tog det djärva beslutet att ta färdtjänst och att ta ottilia, pandasele och elmoped med mig. Väl medveten om att det här med 98% säkerhet kommer bli pannkaka, men vet ni? Det gick utomordentligt bra. Vi fick en kanonbra chaufför som dök upp med en stadigt monterad bilbarnstol 07.15. Han var till och med så rutinerad att han t.ex. frågade mig om han skulle lyfta upp ottilia i stolen eller om jag ville göra det. Trevlig var han också.
Vi rullade in på ica med vår lilla traktor. Ottilia fick en liten kundvagn. Hon gick bredvid mig med den med sin pandasele på. Innan vi gick in talade jag för henne att “här inne finns det massa spännande saker, både godis och leksaker, men nu ska vi köpa grejer till kalaset. Du får INTE lägga i varor i vagnen själv. Mamma väljer vad som ska läggas i så kan du få dem att lägga där och få köra vagnen. Det är jätteviktigt att du lyssnar på mamma och gör som jag säger. Om du inte gör det lämnar vi alla saker i affären och åker hem.” Ottilia lyssnade lydigt och svarade “Då kan vi inte baka tårta?” Det gick väldigt bra där inne. Så fort vi kom innanför dörrarna fick hon syn på leksaker hon ville ha och började gnälla för att få en. Jag talade bestämt om att hon inte får något på det viset men om hon är duktíg kanske hon får något senare. Det var en bra taktik för jag slapp det beteendet sen.
Ottilia körde stolt sin vagn. Att handla tidigt en söndagsmorgon var ett riktigt genidrag som jag tänker göra om fler gånger. Tomt och behagligt i butiken. Personalen är trevliga och lätt att få tag vilket är fördel när man ska handla utan ledsyn. Det var supermysigt att gå runt där med ottilia. De få människorna som var där kikade nyfiket på oss. Gud, så uppfostrad hon är när det väl gäller. Att hon skulle få baka tårta hjälpte nog. I slutänden fick hon en Mamma mu-bok. Bra belöning.
Ingenting strulade, inte förän vi kom till kassan. Nordeas system hade pajjat så det gick inte att betala med mitt kort. Hm… vad gör du nu? frågade kassörskan. Ja, jag får nog lämna allt här. Åka hem och be en vänlig själ hämta sakerna åt mig eller så får viöverleva utan tårta. Suck! Jag hade pengar kontant så att jag kunde betala för äggen, resten fick stå kvar i kassan. Chauffören som hämtade oss visade sig vara samma trevliga chaufför som kört oss dit. Han hade inga fler körningar inbokade denna morgon så jag kunde ringa till beställningscentralen och boka ett par resor till med honom så att han kunde hjälpa oss att fixa lösa det hela. Först kmörde han oss till en automat men inte heller den fick kontakt med vår bank. Då åkte vi hem och snodde pengar ut thailandskassan. Åkte tillbaka, betalade och åkte hem. 2 resor blev alltså 5 resor och han var lika trevlig ändå. Helt jäkla otroligt!
Hemma igen ville ottilia förstås baka tårta. “Först ska vi fira pappa, sen bakar vi”. Jag satte på lite kaffe och började förbereda firandet när jag märker att ottilia redan väckt pappa med sång och kramar. Jag hämtade ut henne så vi fick börja om. Paket, en schnajdig macka, godis, kaffe och skönsång. Hurra för far!
Sen var det slutligen dags att baka…
