Mornarna är speciella. Synd att så många missar dem. Är man morgonpigg och kry får man så mycket gjort då. Jag har inte varit pigg om mornarna på ett tag för jag har varit förbannat sjuk, men idag känner jag den där sköna morgonkänslan igen. Jag blandar den med kaffe, kreativt skrivande och lugn stund med husdjuren. Kanske är det för att Ottilia är tillbaka som allt känns mer rätt och funktionellt helt plötsligt, även mornarna? Kanske för att jag spenderade gårdagen i magen på en gul fisk. Kanske för att jag fick mig en massage igår. Kanske för att jag vet att nu är bemanningen löst och jag har assistans utan hål några dagar framför mig. (Ta i trä!) Jaja, när jag sitter här med kaffekoppen och djuren omkring mig känner jag mig som en jävla Snövit. I love that!
Jag har en hel del panikgrejer att lösa idag, men om jag får börja dagen så här i lugn och ro och skriva, då kommer jag hantera resten bättre.
Ni bara -Okej, vi har fattat grejen. Namaste and whatever! Nu, magen av en gul fisk? Ja, jag ska förklara. Jag besökte OpenART. Behöver jag säga mer egentligen? Ja, kanske. Jo, igår medan Ottilia var på sin konstkurs på Kulturskolan hade jag lite tid att slå ihjäl och besökte ett konstverk som är en del av jätteutställningen som tar över hela örebro stad varje sommar. Inne på
OscarC hade en konstnär byggt en gigantisk fisk av den där sortens plast man använder till tunna plastpåsar. Eller gul drake kanske? Fiskar har inte svans. Hm, nån sa att det var en fisk och det är konst så vi kö,r på det. Den var gul och här och var kunde man se japansk text som visade rester av påsar från nån sushirestaurang. Under den väldigt prassliga plasten fanns också glansigt, gult folie som knastrade. Fisken var uppblåst av en fläkt. Den brummade lite och det knastrade och
prasslade härligt. Jag lade huvudet mot den gula marken för att höra det ordentligt. Lät mysigt.
