top of page

Ord från observatoriet

Skribentens bild: Frida InghaFrida Ingha

Den här texten plitade jag ner när jag låg inlagd på sjukhuset. Det har gått två månader. Idag ska jag dit och träffa en sjuksköterska, fortfarande lika hudlös och uppgiven. 

Vad gör jag här? På vilket sätt skulle det hjälpa Att vara här. Det är ett kalt rum Inga sladdar. Persiennerna är neddragna Det går inte att dra upp dem för snöret är borttaget. Ingenting på väggarna. Bara vitt. Vitt, vitt, vitt. Bortsett från belysning och panel med larmknapp en helfigursspegel precis innanför dörren Avsaknaden av så många andra saker Gör den absurd Vad gör du ens här? Det tänker jag och vet inte riktigt Om det är spegeln eller mig själv jag frågar. Vad ska jag ta mig till? Jag kommer inte få vården jag behöver. Jag får akutvård, blir förvarad. Kanske nån form av samtalskontakt om jag kan ta emot det. Men bara tills jag blir lite bättre Då kommer den hjälpen dras undan Och jag vet det Jag kommer behöva intyga Att jag mår tillräckligt katastrofabelt För att få hjälpen Det kommer hindra mig från att bli frisk.

NYTT I BLOGG & KRÖNIKOR

bottom of page