Jag har en barndomsbästis som heter Elin. Hon är sån som sparat skit man skrivit och antecknat smarta saker man sa. Så här i vuxen ålder har det visat sig vara helt genialt gjort för själv minns man ju ingenting.
Här om dagen kom det här i ett PM över Facebook från Elin när vi var på väg till 70-årskalas i Stockholm. Det blev genast högläsning i bilen. “Hej. Måste dela med mig av den här dikten du skrivit… Hittade den i en gammal mejl-konversation.. ;D”
Det fanns en gång en häst som tyckte att han själv va bäst. Han spatserade arrogant på stan kände sig snygg och allmänt världsvan.
Så mötte han en arrogant gris Hästen sa “Du luktar fis.” “Det är klart att jag jag luktar bajs, det är just det som att jag är najs” svarade fisgrisen.
Bästhästen tänkte att han nog skulle verka fin om han alltid gick bredvid ett äckligt svin. Han sa “Jag vet inte hur du känner men jag tycker att vi ska bli vänner!”
Fisgrisen sa “Att vara vänner vore nog bra på kan vi spana efter brudar ihop varje da.” Så, hästen och grisen blev polare. Med ens kände de sig starkare och mycket coolare.
Till en början raggade de och festade fett med hästen förstod snart att något inte kändes rätt. De hittade på massa balla grejer men inte fick de några tjejer.
Bästhästen förstod att när gisen pruttade gjorde det att intressanta tjejer ifrån dem skuttade. Jag kanske ska köpa en deo till Gris så han slutar lukta fis.
Gisen blev sur och la på ett elakt flin. Han sa “enda parfymen som duger är urin.” Sedan lyfte han ena klöven och pinkade på sin vän. Hästen och grisen blev aldrig vänner igen.
