Här på skaparveckan sitter man hela tiden inne och jobbar. När vi har en ledig stund måste jag vila. Igår kväll bestämde jag mig för att ta en promenad i skogen. På lunchen hade det pratats om de fina motionsspåren som fanns här. Det blev inte direkt en lugn promenad, det kan jag inte påstå. Det blev en actionfylld rullstolstrekking. Stigarna var knappt befintliga och jag gasade på för fullt. Till en början tyckte jag att Shit, vilken bra terrängstol jag har. Jag studsar fram över rötter och stenar utan att välta. Snart fick jag veta att det var ju för att Elly som sprang bakom hela tiden parerade. Hon jobbade hårt kan jag säga, men tyckte att det var precis lika kul som jag. Vi skrattade hejdlöst. Det var bergigt och backigt. Det syns inte på bilderna vi tog, men om ni tycker att jag lutar mig åt något håll så är det för att marken lutar brand åt andra hållet. Till slut hoppade gummidäcket på framhjulet av. Elly fick fast det igen, men jag kom på att jag nog borde vara lite försiktig om min stol. Vi rullade tillbaka i betydligt lugnare takt och njöt av utsikten.
Gud, vad härligt det var! Jag måstemåstemåste få tag på en terrängrullstol som jag kan gasa ut i vildmarken med. De kostar 80 000 spänn men jag bara måste ha en! Jag kolla upp fonder som jag kan söka pengar ifrån. Det är synd att mitt landsting inte bekostar hjälpmedel för fritidsaktiviteter alls.
