Åh, vad less man blir. Företaget renova har hand om hemtjänsten hos mig. Det kommer och städar, tvättar, handlar mat och läkemedel. Det har varit jätterörigt den senaste tiden för de skickar så mycket olika folk. Förutom att de köpt hem helt sjuka grejer från affären, lagt in mina kläder i svens garderob (skitjobbigt för en synskadad som inte ser in i garderoben) så har det strulat så in i *piiiiip* med att få hem mina receptbelagda läkemedel. Förra veckan jagade jag reda på samordnaren via texttelefon och sa att kan ni inte ordna att jag får en ansvarig person som regelbunet kommer måste jag byta utförare.
Jag blev sen lovad att det skulle komma en ny person som hette Ulla och att jag skulle få tid för samtal innan hon drog igång så jag kunde gå igenom hur jag vill ha det. Bra då kan börja om och berätta hur jag vill ha saker, hur hon ska kommunicera med mig och allt sånt. Jag avsatte också tid för att kunna hänga med till affären och visa vad det är för varor vi brukar vilja ha osv.
I morse dök det upp en pernilla och en av de som varit här tidigare. Pernilla ska börja här men hon får inte handla idag. Nä, hon måste sätta igång átt städa direkt för att hinna och tanten drog iväg själv till affären. Väldigt stressigt då jag inte skrivit någon utförlig inköpslista. Bara en kladd som stöd för mig. Inte ordnat apotekslista eller nånting. Jag kan inte alls sitta och berätta vad jag har för förhoppningar eller önskemål.
Surt! Sådana här småsaker gör vardagen så extra rörig. Det kommer ständigt in nya människor i ens hem som inte förstår att de kliver in i någons privata sfär och att det är obehagligt att märka av deras närvaro utan att kunna se vad de gör. Att de mumlar saker i förbifarten och inte ens vet om att man har dövblindhet.
Jag ska försöka hugga tag i henne sen och be henne sitta ner en stund och lyssna på mig.
