Shit alltså, hösten är här. Jag jobbade min sista dag och städade undan på Audiologiskt forskningscentrum förra veckan. Kändes skönt. Min hjälpmedelsutrustade arbetsplats står kvar. Om jag vill sitta där och arbeta med boken eller annat är det bara att komma dit.Det känns tryggt. Jag tänkte tidigare i veckan att mitt jobb är som en snuttefilt som å ena sidan känns helt omöjlig att vara utan, men å andra sidan har den där tryggheten hålls mig tillbaka från att våga prova de där grejerna man inte riktigt vågar: skrivas en bok, satsa mer på bloggen, haka på konstprojekt… Även om allt skiter sig totalt så lär hösten 2016 bli helt asgrym! Nu ligger snuttefilten undanstoppad, men jag håller kvar ett nytag i ena kanten så jag kanske inte går miste om fikarasterna, kollegorna, tillgång till datorn och möjligheten att komma tillbaka om det galet roliga tar slut till slut.
Nu har jag två veckors semester, sedan tjänstledigt tills min tjänst går ut vid nyår. I slutet av september startar skrivarkursen i Stockholm. Jag vet ännu inte om jag får tolkar eller anpassat material. Jag får hjälp av min hörselpedagog på dövblindteamet att tjafsa runt med tolkcentral, skola och andra parter. Vad många hinder man ska över för att gå en liten kurs. Mitt öde verkar som vanligt ligga i väldigt godtyckliga händer så att ha hjälp från hörselpedagogen känns skönt. Förra veckan satt hon och frågade ut mig om all information hon kan ge läraren i förväg. Efter ett tag började jag känna att nu är det alla mina specialbehov som ska gå till Skrivarakademin och inte jag. Läraren kommer bli helchockad när jag gör entré och faktiskt inte är ett ufo från yttre rymden. Om jag utan kunskap om dövblindhet skulle träffa en person beskriven så där (även om det var helt och hållet sant) skulle jag inte tro att det var kommunikativ mänsklig varelse. Kan en soffkudde skriva en bok? Det skulle jag tänka. Men okej, det är bra att läraren har chansen att vara förberedd. Speciellt eftersom jag i den där sortens sammanhang gärna tonar ner mina behov och då riskerar jag ju att inte hänga med i undervisningen jag betalat dyra pengar för. Jag litar på hörselpedagogens kompetens att beskriva mig humant.
Sen är det konstprojekt och upprustning av bloggen som gäller! Bring it on, höst-fan! Du får vara hur mörk och tråkig du vill, för jag underhåller mig själv.
