Titta här!

Att vara fyra år och mitt i trotsåldern kan vara samtidigt som man har en mamma med speciella behov kan vara en riktig seriekrock ibland. Oftast ganska nyttigt och karaktärsdanande. Men när man t.ex. är ilsken som ett bi och mamma inte hör vad man vrålar då hjälper det inte att vråla högre och det tar sin lilla stund innan man lugnat ner sig och får fram sitt budskap.(Typ “jag vill ha min prinsessklänning till gympan idag.) Hon lär sig ju mycket om att anpassa sig till andra människor på det viset. Att alla inte är likadana och att alla har olika behov. När hon vad mindre kunde jag tycka att det var synd om henne som får växa upp med en funktionshindrad mamma, men det tyckher jag inte längre. Hon har en jäkligt bra mamma och får precis allt hon behöver. Vissa stunder när hon automatiskt gör något som visar att hon förstår sin annorlunda mamma är helt magiska. När jag inte bett om det. Hon bara vet det. Nu på morgonen sa hon “Mamma, jag har gjort mig illa. Titta här!” Sen tar hon min hand och lägger den på sitt ben så mina fingertoppar landar på ett rivsår. Jag blåser på det och pussar på det tills det inte gör ont längre. Precis som vilken mamma som helst.