Jag har sjukskrivit mig själv. Jag är mitt i en svår depression som inte verkar kunna ta slut på annat sätt än att jag tar slut. Jag får inte vården jag behöver och blev lovad. Just nu så förbereder jag för att mitt företag, min assistans och mina uppdrag ska gå i dvala eller kunna löpa på utan min aktiva inblandning.
Vissa saker får jag släppa helt, andra saker tar andra tillfälligt över helt. Som egenföretagare har jag ett personligt biträde som hjälper mig. Min hemsida och webbshop kommer vara igång under tiden jag är sjukskriven. Det går att handla som vanligt, det kommer bara inte vara jag som packar varorna och får dem skickade.
På min hemsida kommer mitt biträde att publicera ett till två inlägg i veckan. Ni kommer kunna läsa:
Gamla godingar, alltså texter som tidigare publicerats som vi tycker är roliga eller lite extra bra.
Bortglömda alster. Det kommer eventuellt även komma ut texter som jag börjat skriva på men som aldrig publicerats eller kanske ens avslutats.
Terapitexter. Kanske blir det några nya inlägg, om jag känner för det. I så fall jag så skriver jag i huvudsak om hur det går för mig, och då skriver jag i rent terapeutiskt syfte.
Kanske också en och annan dikt.
Att begränsa mig
Saken är även den att jag får väldigt ont i händerna av att skriva så jag måste begränsa mig, den här texten skapas genom att jag spelar in en ljudfil där jag pratar och en annan person lyssnar på ljudfilen och skriver ner den som text. Detta är alltså en transkriberad text. Mina händer domnar av då och då. All användning av mitt CI (konstgjorda hörsel) tar mycket ork. Jag måste hitta andra sätt att uttrycka mig och andra sätt att avläsa andra. Taktilt teckenspråk och punktskrift har varit mina skyddsnät, men jag vet att jag inte kan förlita mig på dem heller. Jag har svårt att känna något annat än rädsla och uppgivenhet.
Jag är väldigt rädd för vad som kommer ske i mitt liv just nu. När jag startade mitt företag så var tanken att jag inte skulle behöva sjukskriva mig varje gång min sjukdom härjade. Jag byggde upp en buffert under de första två åren för att slippa så mycket kontakt med försäkringskassan som möjligt. Pandemin och depressionen har gjort att jag ändå måste göra det nu. All kontakt med försäkringskassan och vården tar energi och livsglädje från mig. Jag har mer och mer tappat förmågan att skilja på min egen självbild från mig som ett funktionshinder.
