top of page

Utan att känna runt

Skribentens bild: Frida InghaFrida Ingha

Det är lite mörkt. Jag håller något i handen som jag ska stoppa ner i en burk. Min assistent ska ge mig burken. Hon håller fram burken men tar samtidigt min lediga hand och för den till burken.. Direkt får kan jag en självklar uppfattning av vart jag har sakerna. Utan mer hjälp  och utan att “känna runt” kan jag stoppa ner föremålet.

Det är proffsig assistans för någon som är synskadad och dessutom har nedsatt känsel och ataxi. Jag hade aldrig tänkt ut en sån grej själv. Så enkelt och uppenbart. Personlig assistans  är ett yrke där man lär sig av varandra och utvecklar ett samarbete som ständigt utvecklas.


På personalmötet här om dagen berättade jag för assistenterna att jag håller på att skriva en ny arbetsbeskrivning. Jag bad dem att göra likadant utifrån hur vi brukar arbeta ihop och informationen jag ger dem. Jag vill se vad jag ger ut för information till dem och hur det stämmer överens med vad jag själv tror att jag efterfrågar. Det ska bli spännande.

Arbetsbeskrivning kan sedan bara vara en fingervisning på må få för att underlätta för nya assistenter. Jag kan inte påstå att jag vill att saker ska göras exakt likadant varje gång. Jag är människa, inte en iPad. Det underlättar ju att ha en arbetsordning som grund. Det är dock ingenting värd om vi inte kommunicerar bra. Assistenten behöver kunna läsa av mig och jag behöver kunna föra.

NYTT I BLOGG & KRÖNIKOR

bottom of page