Bildtolkning: Frida sitter i en silkig morgonrock i guldfärg. Hon tittar snett och frigjort ut i kameran.
Utan dig är jag mindre ensam Du var ändå nån annanstans Du ville aldrig vara precis där vi var Det fanns aldrig nån riktig chans.
Utan din bortvändna blick ser jag mig själv så mycket mer, Finner lusten att själv lyfta blicken och titta vad jag ser.
Överge mig och jag ska tacka dig Låt oss släppa bördan här. ett visset löv på en blomma fri och frisk För varandra vi är
