Ottilia väckte mig 06.48 i morse. Det var en underbar förmån att vakna av henne istället för smärta efter en HEL natts sömn, meeeeen jag var lite för sömnig för att inse det just då. “Ehhhmmmva?” sa jag och räckte henne handen “M a m m a. J a g. B a j s a.” tecknade hon i min hand. “Väck pappa! Snark.”
