Ett konstverk av Frida Ingha
Huset är ett konstverk skapat av Frida Ingha. Konstnären har en sjukdom som leder till försämrad syn, hörsel, tal och känsel. Huset symboliserar en depression. Utsidan är färgglad och den deprimerades försvarsmekanism för att orka med allt tungt. Huset saknar dörrar och fönster. Insidan är tänkt av svart färg, utöver visa väggar där text framträder samt ett rum som kämpar mot färgen som väller in. Husets framtid är osäker då konstnären inte bestämt sig för vad göras med konstverket. Kanske inreds huset, kanske målas det om eller så slås huset sönder…
Syntolkning: Ett hus är placerat på ett mörkt tyg. Utsidan är täckt av färgglada mönster. Det finns två handtag på ena sidan. Genom att dra isär dem öppnas huset. På handtaget hänger en lapp med texten ” Öppna mig, försvinn, hjälp mig, kan själv, frige mig, stäng mig. Kom in, kom in.” Insidan av huset svart och det är tomt. Det finns inga fönster eller dörrar in i huset. Bottenväggarna har texter som både kan ses som svartskrift och kännas som punktskrift.
I rummen finns olika dikter.
” Braille. Du är så svår. Jag vet inte hur jag ska orka med dig. Hur ska jag tycka om dig när du är så himla svår”
”Svartskrift. Du är så svår. Du var alltid min bästa vän, men hur ska vi fortsätta när du med min syn försvinner från mig?”
” Teckenspråk. Du är så svår. Du var räddaren i nöden när jag blev döv. Nu har jag CI och jag har sällan någon som tecknar med mig, men jag vill inte släppa dig”
” Tal. Du är så svår. Och jag blir så trött. Du är ett evigt jävla pussel och jag har kämpat för dig. Som ett ex jag inte riktigt nånsin kan lite på igen”
Ett litet rum är tapetserad i en rödrosa, taktil sammetstapet, men den svarta färgen från resten av huset väller in i rummet också som om den var på väg att ta över.
