Hon säger det på ett väldigt självsäkert sätt och på tal om ingenting, när vi sitter ute på terassen i skuggan. -Mamma, vi är i Danmark. Jag tittar mig omkring på de höga palmerna. -Nej, vi är på Teneriffa, svarar jag. – Men Danmark ligger på Teneriffa, berättar Ottilia då med ett pedagogiskt tonfall. Jag byter en bljck med assistenten. Ska jag rätta min fyraåriga dotter eller inte? – Nja, Teneriffa hör till ett land som heter Spanien. Det ända svaret jag får är en blick som säger “är du helt dum i huvudet.” Jag försöker llite strategiskt måla upp en karta i luften och peka ut var vi är. Hon lyssnar tyst och när jag till slut är klar med min geografiföreläsning svarar hon. -Vi ÄR i Danmark.
Okej, ja ja.
