Igår såg jag på kanal 5s nya omdebatterade serie “De dejtbara.” Programmet handlar alltså om funktionshindrade som vill börja dejta. Det har blivit kraftigt kritiserat av bl.a. föreningen Unga rörelsehindade. Programmet var väl ungefär vad jag väntade mig. Lite som “Världens bästa hotell” eller “En annan del av löping” för det var många med kognitiva funktionshinder som var med och visas som söta små knasbollar. Jag förstår varför det blir debatt.
Jag vill ändå påstå att det finns något som gör programmet intressant, men jag tror att kanal 5 och unga rörelsehindrade missat vad det är. Det intressanta är ju att utmana föreställningar människor omedvetet har om att de med kognitiva eller grava fysiskt funktionsnedsättningar inte får något kärleksliv. I serien är det väldigt tydligt att inte ens deltagarna själva trott det. Det är vuxna människor som aldrig trott sig kunna hitta någon att älska, som nu går på sin första dejt. Öppet pratar de om längtan och oro att försöka nå ut till en annan människa på ett sätt de inte vågat tidigare. Programmet ligger närmare “Mot alla odds” än “Världens bästa hotell” på det sättet. I gårdagens avsnitt (Avsnitt 2) var det enbart en person med fysisk funktionsnedsättning. Hon lyfte programmet genom att väldigt öppet tala om sin fundering kring om sin oskuld och om hon skulle kunna nå fram till en annan människa som en kärleksrelation går ut på. Det i kombination med att hon var skärpt och inte nedvärderade sig själv på något vis gjorde henne intressant.
