Vilken snurrpanna jag är nu. ( Är det ett riktigt ord?) Blandar ihop tider och saker som bara den. Det gäller att skriva ner allt, ändå rör jag till det. Det blir inte bättre av att jag fått min hunger rubbad. Jag glömmer äta för att jag inte känner mig hungrig, jag måste planera mina måltider och inte glömma, annars mår jag skit. Sömnen är också rubbad. Det beror på den där jäkla depressionen. Den bråkar med mig lite då och då.
I måndags hade vi avdelningsmöte och julfest hemma hos bossen. Väldigt trevligt. Jag hade både tolk och assistent. LYX! Arbetskameraterna är ju dock så vana vid att prata i mickarna så vi kör4de på det, men tolken hade en av dem ohc fyllde i allt som sades “bredvid” samt att hon förmedlade allt som hände runt omkring. Min chef bor i ett väldigt vackert gammalt hus med fina grejer i varenda hörn man nästan pajade med rullatorn. Läskigt, jag borde lämnat den hemma. När vi skulle gå kommenterade min chef att det var den mest otympliga rullatorn han sett och att jag borde ha en nettare som funmkar inomhus. Jag kontrade med att den duger fint och att jag faktiskt inte brukar använda rullator så ofta hemma. Där går jag och stöttar mig mot väggar, möbler eller assistenten.
I tisdags var jag och sven på marieberg för att handla de sista julklapparna och kika på Iphone. Då fick jag syn på en rullator i aliminium som jag provade lite och plötsligt insåg jag hur dumt det är att knalla runt med en tung och otymplig tantrullator. Jag kan inte gå så långt utomhus ändå. Det bli mer och mer rullstol eller elmoped. Vad knasigt man krånglar till allt. Anledningen till att jag inte använder rullatorn inomhus är ju förmodligen för att den är så stor och klumpig. Skitmycket plats tar där ju den också. En bättre rullator vore ju inte bara bra för mig heller, det är ju sven som får lyfta och konka på den in i bilen, upp för trappor…
Synd att de är dyra bara, men det kanske vore värt en investering.
