I torsdags släpade mig och mina värkande lemmar tillbaka till jobbet. Härligt att vara tillbaka men min fokus var inte på topp. Jag var ett riktigt jäkla klantarsel hela dagen rent utsagt. Jag råkade av misstag skriva ut 200 kopior av en ofärdig intresseanmälan. Det var första dagen ute med rullstolen efter att den uppdaterats med nya tippskydd. De nya sticker ut längre bakåt än de gamla så varje gång jag backade eller vände körde jag emot något. Jag kände mig ganska hopplös hela dan faktiskt, men ibland ska man ju bara ha såna dagar. Det är bara att skratta generat mot skiten och sen åka hem och sova.
Fredagen gick bättre och jag kände mig också lite piggare. Vädret har definitivt börjat vända.
Jag har unnat mig en lugn helg med mycket vila på soffan. En enda rolig sak har jag prioriterat upp över det. Mitt sysslingbarn Sigrids barnvälsignelse och 1-årskalas. Inom vår frikyrkliga baptisktfamilj har var inte barndop, man har en barnvälsignelse där man lätt och slätt ber för att barnet ska få ett fint och tryggt liv. Utöver det är det ”same shit diffrent name”. Släkt, mat, fika, glädje, presenter och kramar. Skitmysigt. Jag hade inte lika ont i kroppen som tidigare i veckan utan var bara väldigt trött. Ganska komiskt när en sysslingkusin (sysslings kusin) utbrister hur härligt man lyser upp hela stället trots att man egentligen känner sig som ett sakta ruttnande Vasaskepp. Det är nog så att jag när jag är trött och gärna vill orka något trevligt överkompenserar och smilar upp mig så utav bara fan. Jag hade väldigt trevligt i alla fall. Roligast på hela kalaset var helt klart att leka en stund med lilla Sigrid. Jag älskar småungar som inte kan prata, de är så lätta att kommunicera med. När de väl börjar prata fattar man inte ett ord av vad de säger.
Det var trevligt. Väl efteråt mådde jag förstås skit. Så är det när man lever över sina energitillgångar. Ibland så det vara värt att överkassera om man inte gör det för mycket. Jag har ju också valt bort saker som jag gärna velat göra. Som ett spontant besök av min bästis från Stockholm och att gå på ost- och vinmässan (när jag dessutom kunde ha sällskap av min bästis från Stockholm. God damn it!)
Jag har aldrig gått på ost- och vinmässan. Den ligger alltid under den tiden av året då jag mår skit så det prioriteras alltid bort varje år. Varje år. Min bästis finns ju kvar hela året i alla fall. Vi får ses en annan helg.
Idag är den mest bara en bekväm pose i soffan som gäller. Ottilia har skämt bort mig med picknick på golvet. Jag sa först att jag inte kan sitta på det kalla golvet. Då dukade hon upp med flera lager filtar, täcken och kuddar så det blev varmt att sitta. Lite rörd jag blev. Hon har också envist, trots mammas frånvaro, bakat ”snacks”. Jag fick receptet och det är så här. ”Man skär gurka i bitar. Sen mosar man plommon och blandar med mosade nötter. Sen brer man det på gurkbitarna och sticker en tandsticka igenom. Det måste serveras på kvällen.”
Nån som vill smaka?
