God jul! För att förbereda julfestligheterna blev jag dan före dan före dopparedan totalt magsjuk. Jag vet att jag är väldigt duktigt på att med inlevelse beskriva upplevelser men den här gången låter jag bli. Jag litar på att ni antingen upplevt magsjuka själva eller bara inte vill veta. Troligtvis både och. Lägg till hysteriskt skakiga armar och en inflammation i munnen. Jag drog ut en visdomstand i torsdags, fick sy två stygn och har nu fått inflammation i såret. Det gör onte och jag kan inte ta några värktabletter.
Nå ja, nu är det värsta över. Jag kan dricka kokt vatten och peta i mig lite föda vilket just nu framstår som värsta partyt. Det blir inget julfirande med släkten just nu. Jag firar med Sven och Ottilia i förmiddag och sen åker de till Svens familj. Det känns sorgligt men att få fira med Ottilia känns som det viktigaste. Jag har ensamstående vänner vars barn är hos den andra föräldern just idag och jag skulle inte vilja byta. Ära till alla föräldrar som gör den uppoffringen.
Förövrigt måste jag säga att vid magsjuka är enda gången någonsin som jag varit tacksam för min sjukdom. “Tack” vare den har jag ju assistenter som hjälpt mig som värsta hjältarna.
Igår skulle vi haft uppesittarkväll här med min pappa och gänget. Det fick vi förstås ställa in. Sven jobbade men jag och Ottilia hade en egen uppesittarkväll då vi klädde julgranen. Jag mådde inget vidare men jag tror att Ottilia hade roligt. Hon fick total makt över granen i år. Hon dansade och underhöll sjukmamma medan hon klädde den. Sedan fick hon pepparkakor och frukt.
