Grejen med OpenART vet nog alla örebroare, men kanske inte ni andra som inte riktigt upplevt den. Den fyller stan med så mycket intryck, färg, känslor, förvirringar, förståelser och utmaningar – både fysiskt och mentala.
Årets biennalen öppnade den 18 juni, och några konstverk såg jag ju då, och i samband med konstnärsdagen som anordnades. Först nu lyckades jag ta mig ut på en vända och uppleva årets OpenART.
ST: Frida och assistenten håller i varsitt paraply. De befinner sig bredvid tre stycken pastellfärgade och vargliknande hundar i plast. Hundarna är en del av OpenART 2022. Frida sitter i sin rullstol och sträcker ut sin hand för att låtsasklappa den rosa vargen.
1. Man hinner inte uppleva hela biennalen vid ett tillfälle. Eller ja, det blir i alla fall inte bra.
2. Om man tittat på alla konstverk utan att uppleva dem på andra sätt, så har man missat halva OpenART. Det finns alltid saker att klättra på, ta sig in i, känna på, lyssna på, undra kring… Det får inte missas. Använd de sinnen du har, och fastna inte i “borde inte-komplex.”
3. OpenART meddelar gärna och ofta att de är “konst för alla.” Lite magstarkt att påstå när samhället ser ut som det gör. Kan NÅN påstå att deras verksamhet är tillgänglig för alla? Alla kan ju liksom inte ens ta sig ur sin egen lägenhet p.g.a sparkrav. Den diskussionen får vi inte svar på nu. Hur är tillgängligheten på OpenART? Det finns konstverk som en del funkisar inte kan delta i eller uppleva. Så är det ju. Å andra sidan är större delen av utställningen tillgänglig och genomtänkt. Kartan finns både som broschyr, digital odf, och i en app. På varje skylt finns en QR-kod för att komma åt verkens beskrivningar i appen. Förutom vanlig text på svenska och engelska finns beskrivningarna även på teckenspråk, och som ljudfil med syntolkning. Guidade visningar i anpassat format hålls också.
4. Varje år uppstår det en spännande förväntan att se vilka verk som dyker upp, och vilka av dem som får stor uppmärksamhet. Ungefär som julkalendern på SVT. Kommer vi hata eller kommer vi älska? Det är alltid ett verk som delar upp Örebros invånare i två läger med starka debatter och diskussioner. Det är TOTALT omöjligt att förutse vilket det kommer att bli. Vi borde börja slå vad om det.
5. I år blev det en uppblåst svan som stod på en flotte och inte riktigt såg ut som en svan. Är det en penis med pung? Ett uppsträckt långfinger? Jädrar, vad folk har avskytt att de inte kan definiera den. Andra har älskat den av samma anledning.
ST: Frida sitter i sin rullstol ovanpå ett konstverk som består av en löparbana som går på taket över flera parkerade bilar. Frida poserar med armarna i luften och gör en triumferande vinnargest. Hon bär solglasögon, sweatshirt och tvåfärgade jeans.
