Den här veckan har varit totalt jävla galen. Mitt queen-bee i svärmen av assistenter har varit sjuk. Det innebär totalt kaos och ingen hjälp på morgnarna. Det är en användbar upplevelse inför mötet med Försäkringskassan assistanshandläggare men inte alls trevlig. Jag har själv varit sjuk och fötterna har varit två värdelösa problembarn. Vädret har… jag ni vet ju – snökaos. Jag har hållit mig inomhus och bara lämnat hemma vid ett par nödvändiga tillfällen den senaste veckan. Jag har vilat och sakta men säkert jobbat mig igenom berget av byråkrati som ständigt fylls på.
Jag tittar i kalendern och blir precis som man blir varje år förvånad över att det redan snart är jul. Jag tänker inte “åh, nej, nu blir det så mycket att göra.” Nä, jag tänker att nu ska jag ta en välförtjänt ledighet från all skitbyråkrati. Precis som jag gör från jobbet. Som typ alla byråkratihandläggarna gör. Efter den 20 december finns inte byråkratin. Inga kuvert kommer att öppnas. Inga ansökningar fyllas i. När man mailar mig kommer ett automatsvar berätta att jag återkommer efter den 2 januari ihop med en bild av en tomtenisse.
Ganska självklart egentligen när man tänker efter…
