Hemma igen. Det första jag såg när vi trötta ramlade in genom ytterdörren igår var halltapeten. Jag tänkte “Yes, här bor jag!” Jag vet inte om ni sett vår halltapet men kan berätta att den är färggrann och lite barnsligt mysig, precis som jag är. Jag är så långt ifrån vitt man kan komma och min tapet säger “nu är du hemma igen. Nu är du du igen!” Tack tapeten!
Trots all kärlek jag inbillar mig från min egen inredning så har det varit svårt att riktigt landa. Jag har förtvivlat ont i benen efter flygresan och kanske väderomslaget. Kontrollbehovet kommer som ett brev på posten och möts av två veckors post och 3 miljoner e-mail som måste öppnas. Att skolka från allt det administrativa i att vara funktionshindrad straffar sig självt i efterhand. Att vara totalt cleuless över assistenternas nya schema känns inte heller alls bra. Just nu. Snart får jag nog koll på det. Tog Ottilia till ögonmottagningen idag för hennes årliga undersökning. Resten av dan avbokade jag. Använde resten av dan till att sova, rensa post och besvara 3 miljoner mail med benen i högläge. Bra beslut.
Imorgon är det alla hjärtans dag. Då får jag äntligen börja jobba igen.
