
Igår var en ledsam dag. Då hade det gått exakt ett år sen min vän Malin dog. Jag skrev ett långt blogginlägg som aldrig kommer publiceras. Jag håller det för mig själv. Efter jobbet åkte jag och en god vän till Nikolaikyrkan och tände varsitt ljus. Det kändes så fruktansvärt skönt att få göra. Jag bär fortfarande på en ilska kring de motgångarna Malin mötte i slutet av sitt liv, men just nu vill jag bara tänka på de fina minnena jag har av henne. De minnena får inte missfärgas, de får inte drunkna i orättvisan.