Det är förresten nåt lurt med vår ringklocka. Imorse ringde den en gång så vibben satte igångg men ingen var där. Den här gången var assistenten där och kunde intyga att jag inte missat nåt.
Jag trodde först att psykologen stått och ringt på en kvart och sen gett upp precis som arbetsterapeuten härom dan men assistenten hade inte hört nåt och det var ännu fem minuter kvar till hennes besök. Nåt underligt är det ju med ringklockan, jag tror mig veta anledningen också. Den brukar vara ett intressant föremål för
alla småbarn som kommer på besök här. Man kan slå på den, pussa på den och plocka bort så man kan gömma den eller ge den till sin mamma. Den sitter i perfekt höjd för en nyfiken liten toddler liksom.
Nu var ialla fall mysteriet löst. Hädanefter ska jag be folk knacka eller ringa på mobilen om ingen öppnar när de ringer på vår dörr.
