Bildtolkning: Ett barn lägger sin hand i en vuxens handflata.
Det är inte bara mig det gör ont i. Jag lever ensam av en anledning, men jag har en dotter. Igår fick jag och assistenten se textbok-exempel på hur barn kan reagera på svåra känslor. Det var hjärtskärande och som mamma vill man bara kasta den där skitsjukdomen i väggen och slå den hårt.
Vad kan man göra? Det kan ta tid att nå fram och stötta barnet. – Se till att barnet får höra att hen inte behöver vara glad för att du ska vara glad. – Att barnets känslor är hens egna och väldigt viktiga. Säg inte till barnet hur hen ska känna eller tro att du vet vad som rör sig i hens känsloliv. – Visa barnet att du blir ledsen men också att du blir glad igen. -Ge barnet utrymme till att gå undan och vara själv, men också att närma sig och få känna sig liten och omhändertagen av dig. – Prata om möjligheten för barnet att få prata med någon vuxen som kan förstå. En släkting, nån på skolan, psykolog, assistent eller kanske en vän till familjen. -Följ upp de svåra och känslomässiga stunderna med att göra något roligt och bra ihop. Det är skitviktigt.
Glöm inte att de här delarna förhoppningsvis bara utgör en liten del av relationen ni har och att det inte gör dig till sämre förälder.
