När jag väl får ett nytt hjälpmedel i handen. Då gör det nästan ont att det finns där. Då ställer jag undan det i ett hörn.
ST: Frida med handen för pannan, ler och tittar upp under handen.
När jag får ett nytt hjälpmedel är det så att jag, när jag är och provar ut hjälpmedlet, är pådrivande gällande vad jag behöver och vad jag tror ska fungera. Men sedan, när jag väl får ett nytt hjälpmedel i handen. Då gör det nästan ont att det finns där. Då ställer jag undan det i ett hörn. Någonstans där jag slipper se det. Sedan kan det ta en viss tid innan jag är redo att fortsätta vidare. Jag har lärt mig att jag måste ha den processen.
Även om det är bra
Om jag inte tillåter mig det, då växer det istället fram en stark motvilja och ångest i mig. Därav får jag vänta in mig själv och bearbeta - för vad det egentligen handlar om är förstås att jag inte vill behöva hjälpmedlen. Även om det är bra, och rätt för mig, så avskyr jag det. Det beror ju på att jag inte vill behöva det, och att förändringen inte är något jag kan radera eller påverka. Men efter en stund, det är väldigt olika hur lång tid det tar, så känner jag mig till slut mogen för att börja använda det.
