Sentimentala annandag

Yey! Efter en ganska töntig jul då fått lämna allt det roliga åt andra och legat hemma och kvidig av magsjukeföljder kan jag till slut av hela mitt hjärta säga: Jag är frisk! (Ja…jo..okej, jag har en progressiv, kronisk sjukdom, men bortsett från den detaljen: frisk!) Det får allt (ALLT) att framstå som rosenrött och glittrande. Att jag kunnat ta min ångstdämpande medicin för första gången idag sen i fredags kan ju påverka min sinnesstämning eller så är det bara så här människan fungerar över lag. Jag är fånigt och lite pinsamt sentimental. Det dröjde lite innan jag kom på mig själv. Då var jag i full gång att tårdrypande förklara för Ottilia det vackra i att leka med lego-leksaker som vi med svett och tårar byggt ihop helt själva igår. Hon såg inte riktigt det fantastiska i saken och ignorerade mig bara. Jag hörde lite för sent vad jag just sagt och skrattade  ihjäl mig lite. Det var bara ren tur  att Sven inte var vaken för han hade bergis filmat det hela och sen spelat upp det för mig igen, igen och igen.