Idag har jag varit på ortopedtekniska kliniken och beställt vinterskor efter att ha köat ett par månader. (Plusgrader i tre veckor till pleeeease!) Att beställa skor där kan vara en riktig utmaning för man får dem verkligen skräddarsydda efter dina önskemål och behov men man får bara se de olika modellerna på bild. Sen ska man välja materialet skorna ska göras i och då får man en stor snurra med läder och mocka i en mängd nyanser. ”Jag har aldrig sett sex nyanser av svart förut” sa min assistent efteråt. Nä, svart brukar ju bara vara svart liksom. Jag gjorde det dock väldigt enkelt för mig. Ortopedteknikern hade redan valt ut en modell som skulle passa mig bra utifrån mina breda fossingar och begränsade motorik. Jag sneglade på de andra modellerna och bestämde mig snabbt för att det var skönt att slippa välja. När jag skulle välja material valde jag bara den chokladbrunaste av alla chokladbruna för jag det hade jag bestämt sen innan. Vid val av sula så fanns det bara en med tillräcklig bredd för ankfötter. Bra. Vi var klara på en kvart typ. Förra gången tog det mig en timme att välja allt det där.
Jag kommer verkligen inte ifrån det där med att ha beslut idag ändå. I min mail inbox väntade nyheter från min assistanssamordnare. Assistansen i november är svår att få till för timmarna vill inte räcka och jag överkasserade dessutom mitt assistansbeslut med tio timmar förra månaden vilket jag måste ”ta igen”. Jag måste plocka bort ca 45 timmar från schemat kommande månad för att inte överkassera mitt assistansbeslut om jag inte ska ”låna” timmar från december. Hur biiiiip ska det gå till? Jag ska välja ut 45 timmar i november då jag inte ska behöva hjälp med något. Jag säger bara en sak: tur att man inte är ensamstående!
Dags att trolla med knäna…
